Skriv ut  
 
  Vörå IF :
   Årsmötesdokument
   FM 2011
   Allmänt
   Kontaktuppgifter
   Evenemangskalender
   Reklamplats erbjudan
   Feedback
   Bildgalleri
   Länkar
   Arkiv
      Medlemmsblanketter
      Utdelade Bordstandarder
      Historia
      VIF Bladet 2006
      arrangemang
      resultat
      Möten
      Styrelser
      Nordiska junior mästerskap 2006
      Vattenfall finalen 2007
      Hänt under åren


 


Suomeksi
In English
VIF Bladet 2006

VIF Bladet 2006 Utkom i samband med att Föreningen arrangerade Nordiska Mästerskapen i Terrängskidlöpning, Backhoppning och Nordiskkombination 3 - 5.2.2006

Det är en ära för Vörå IF att få erbjuda vårt skidcentrum och vårt kunnande till unga skidåkare, backhoppare och tävlande i kombinerat från Sverige, Norge och Finland i de Nordiska Junior Mästerskapen.

Dessutom är det mycket glädjande att också USA och Estland sänt sina landslagstrupper för 16-19 åringar till våra tävlingar.

Under fredag, lördag och söndag (3-5 februari) tävlar unga kvinnor och män i backhoppning, kombinerat, terrängskidning och stafetter i Vörå (se programmet längre fram i tidningen).

Välkommen med och heja fram de blivande stjärnorna!

Bara den som varit på plats kan i framtiden säga att jag var med då den OS- eller VM-mästaren skidade i Vörå. Det är nu vi skriver historia!

Välkommen till Vörå skidcentrum på tävlingar i världsklass!

Bo Norrgård Ordf. i Vörå


Vörå idrottsförening en liten förening med bredd och kunnande

Vörå IF är en förening som låtit höra av sig i många sammanhang tack vare att man har en mångsidig verksamhet, engagerade medlemmar och duktiga aktiva.Egentligen är det helt otroligt hur en så liten förening som Vörå IF med c. 550 medlemmar kan åstadkomma så mycket år efter år.

Backhoppningssektionen, fotbollssektionen, friidrottssektionen, orienteringssektionen,           skidsektionen      och         slalomsektionen låter alla höra av sig med aktiva på landslagsnivå.

I vår tidning kan du läsa om några av våra nuvarande toppidrottare, flera finns på kommande. I föreningens nära nog 70-åriga historia har Vörå IF fostrat många lysande stjärnor inom finländsk idrott.

Men de aktiva är bara en del av föreningens verksamhet. Inom föreningen finns en aktiv arrangörsstab som bl.a. möjliggör arrangerandet av dessa Nordiska juniormästerskap.I april står vi värdar för FM i storslalom och den flexibla arrangörsskaran är ständigt redo för nya utmaningar.

Men utan ett gott samarbete med Vörå kommun och nejdens företagare skulle vi stå oss släta. Vi vill framföra vårt uppriktiga tack till alla som stöder dessa tävlingar genom att annonsera och jobba för vår tidning, serveringen, logistik, resultatservicen och mycket annat som sker i kulisserna, men är lika viktigt ändå. Ett speciellt tack också till andra finansminister Ulla-Maj Wideroos, som utan att tveka ställde upp som beskyddare för dessa Nordiska mästerskap.

Jag hoppas och tror att alla; de tävlande, deras servicestab, tränare och ledare, supportrar och publiken känner sig riktigt hjärtligt välkomna och ska trivas dessa dagar i Vöråterrängen.

Bo Norrgård Ordf. i Vörå IF rf


Bästa idrottsvänner

Vörå kommun hälsar alla idrottare, funktionärer, åskådare och inbjudna gäster varmt välkomna till årets höjdpunkt på Vörå Skidcentrum. En idrottsfest av detta slag ger full valuta för de satsningar kommunen gjort genom åren på olika idrottsarenor till nytta och glädje för den uppväxande ungdomen. Samtidigt är vi både stolta och glada över att ha sådana arrangörer och anläggningar , som befunnits tillräckliga och värdiga för att arrangera dessa nordiska mästerskap för juniorer. Vöråbygden i allmänhet och Vörå Idrottsförening i synnerhet har genom åren lyckats synnerligen väl med att fostra lovande idrottsungdomar till stora framgångar i konkurrens med såväl den nationella eliten som världseliteninom många idrottsformer. Ungdomens iver på tävlingsarenorna lägger grunden för varje lands kommande "megastjärnor inom vinteridrotten. Vid sidan om en konkurrenskunnig och - glad företagssektor likaväl som en effektiv offentlig sektor behöver vi idoler och framgångsrika idrottare, som förgyller tillvaron och hos oss alla förstärker den undermedvetna hungern efter personliga framgångar i konkurrens med omvärlden. Idrotten och dess utövare har fört in vöråbygden på världskartan och detta om något bör förplikta kommunen, att framöver följa med utvecklingen på området och göra nödvändiga satsningar.

Av erfarenhet vet jag att vöråborna är skickliga och pålitliga när det gäller arrangerandet av stortävlingar.Detta borgar för att tävlingarna skall lyckas. De senaste årens milda vintrar skapar dock en osäkerhet och oro hos våra arrangörer och vintervädret har varit synnerligen nyckfullt i början på säsongen. I skrivande stund hoppas jag att vädergudarna står arrangörerna bi så att tävlingarna kan genomföras. Jag vill passa på och ge en särskild eloge åt Vörå Idrottsförening, som tack vare enorma frivilliginsatser framgångsrikt förbereder, genomför och slutför varje utmaning i samband med olika tävlingar. Utan dylika insatser står det moderna samhället sig slätt. Det är tack vare idrottsföreningens och därmed också den tredje sektorns osjälviska insatser som idrotten kan fortleva och utvecklas. Detta gäller i synnerhet barn- och ungdomsidrotten, som ger så mycket och är så viktig ur många synvinklar.

Jag vill avsluta med att tillönska alla tävlande framgångsrika prestationer under rättvisa och utslagsgivande förhållanden på vöråarenorna och må arrangörerna ännu en gång lyckas med den viktiga och stora utmaningen.

Gösta Lundström Kommundirektör


VÖRÅ KOMMUN

 VÄLKOMMEN TILL VÖRÅ!

- Idrottskommunen -

Möjligheterna till meningsfulla fritidsaktiviteter och -intressen i Vörå kommun är utmärkta.

Vörå samgymnasium är landets enda svenskspråkiga idrottsgymnasium med friidrott, skidlöpning och fotboll på programmet. Vörå skidcentrum ger träningsmöjligheter förbåde topp- och motionsidrottare med belyst spånbana och skidspår, slalombackar och hoppbacke.

Norrvalla Folkhälsan bedriver helhetsinriktad rehabilitering och företagshälsovård samt via Norrvalla folkhögskola och Norrvalla idrottsinstitut allt från yrkesexamen i idrott till kortkurser.

Därtill är ett rikt föreningsliv inom idrott utmärkande för vår bygd. Kom och bekanta dig med våra möjligheter!

Tfn. (06) 382 0200 vora@vora.fi Fax (06) 382 0300 www.vora.fi


När det begav sig…

två idrottsveteraner berättar       

Det drar ihop sig till stort idrottsevenemang i Vörå i februari i år. Open Nordic Junior Ski Championship 2006 som det så fint heter på engelska. Stora evenemang har det varit förr i Vörå. Hur var det på den tiden, när det begav sig? Vi frågar idrottsveteranerna byggnadsrådet Erik Kaustinen och bankmannen Hugo Skott.

Vörå IF grundades den 18 mars 1937 på Hotellet i Vörå. Den som var med var Erik Kaustinen. Intresset för idrott har alltid varit stort i Vörå, säger han. Efter det att skyddskåren byggde den första hoppbacken i början av 1930-talet, blev det aktuellt med en idrottsförening, som skulle samla de sportintresserade ungdomarna, på den tiden mest pojkar. Redan från början var det klart att idrottsföreningen skulle omfatta alla byarna i kommunen. Vörå IF anordnade varje vinter en stor skidtävling, som kallades Vöråspelen.

Under kriget användes skidbacken som utkik efter flygplan. Erik Kaustinen var en av dem, som höll vakt i tornet. Efter kriget donerade skyddskåren backen till idottsföreningen. Så småningom blev backen i så dåligt skick att den blåste omkull. Nu låg backfrågan i träda kanske mest beroende på att man satsade på byggandet av en sportplan avsedd för sommaridrotter. År 1955 beslöt föreningens årsmöte att bygga en ny hoppbacke. Anders Stenman gjorde de första ritningarna, som sedan omarbetades av Erik Kaustinen, som också satt i skidbackskommittéen. Byggmästare Erik Edén blev byggentreprenör. 1957 byggdes den nya backen och samtidigt uppfördes skidstugan. Under det året var Hugo Skott ordförande för föreningen. Det var härliga tider, säger han, men nog var det ett arbetsamt år. Gunnar Haga, Gehå kallad, som länge hade varit ordförande och lett föreningen till stora framgångar, avled 1956 och efter honom fanns det ingen som ville ta över. Jag blev ordförande en kortare tid, sedan flyttade jag till Kronoby.

1957 fick Vörå IF i donation av Vörå mantalskommun kronolånemagasinet. Magasinet fanns bakom prostgården men flyttades till sin nuvarande plats och byggdes om till skidstugan. Det var nog ett helgerån, inflikar Kaustinen, kanske borde det ha fått stå kvar i sitt ursprungliga skick. Han borde veta som har koll på det här med byggnation. Hugo Skott försvarar skidstugan. Den kom väl till pass när de finländska skidmästerskapen anordnades i Vörå i början av 1960-talet eller under Vöråspelen 1957 då Veikko Hakulinen var här eller 1958 då vi hade ryska skidlöpare här på besök. Efter världsmästerskapstävlingarna i Lahtis kom de hit. Vi var en grupp på fyra personer, berättar Hugo Skott, som for till Lahtis för att underhandla med ryssarna. Gruppen bestod av Erik Kaustinen, Alfred Härtus, jag själv som då var ordförande, och handlanden John Westin, som fungerade som tolk. Ledaren för den ryska truppen hette Bugatjov. Med Westin i hälarna begav vi oss upp i tornet för att träffa Bugatjov. Förhandlingarna ledde till att fem ryska skidlöpare, tre män och två kvinnor, fick delta i Vöråspelen 1958. De kom med tåg till Vasa och vi mötte dem där med två bilar, Volkswagenbubblor. Deras ledare Bugatjov kom inte men nog en politruk. Vi satte oss i bilarna och körde mot Vörå. Vid Kuni sund höll de då på med att bygga den nya vägbanken över Vassorfjärden och jag föreslog för chauffören att han skulle köra den nya vägbiten, vilket vi gjorde. Den andra bilen for den gamla vägen. När bilarna möttes på nytt på Larvvägen fick jag en ordentlig uppsträckning av politruken. När den andra bilen försvann, blev han förskräckt och inbillade sig att ryssarna var på väg att hoppa av. Påhittet var mitt och knappast blev skidåkarna skickade till Sibirien vid hemkomsten. De var kända idrottare och drog folk så förskräckligt. Cirka 5000 åskådare samlades i Vörå den dagen. De andra idrottsföreningarna var avundsjuka, när vi lyckades förbättra vår ekonomi i ett slag. Det var de gamla finska papperspengarna på den tiden och vi hade skolådor fulla av sedlar. Kommer du ihåg, Erik, hur Alfred Härtus, som var föreningens skattmästare, satt och räknade pengarna i skolådorna, som stod i staplar i Koskeby föreningshus? Samma år som skidstugan byggdes, blev den nya hoppbacken färdig. Den invigdes av den framstående tävlingshopparen Kalle Puhakka. Han var backhoppare i det finska landslaget. Rekord i hoppbacken är 67 m. Efter skidtävlingarna på dagen anordnades prisutdelningen och dans på kvällen. Till danserna skulle speciella biljetter, som visade att nöjesskatten var betald, säljas. Kaustinen berättar att han var med för att sälja biljetter och då dyker polisen upp. Vi sålde nämligen fel biljetter, sådana utan skatt, och länsmannen hade anmält oss för polisen. Föreningen fick böter. Gunnar Haga, som var aktiv på den tiden, föreslog att vi skulle klä ut oss någon kväll och dagga upp länsman. På den tiden var det inte ovanligt att uppstudsiga fick sig ett gott kok stryk en mörk kväll, avslutar Erik Kaustinen sin historia.

Vörå IF sysslar inte enbart med skidsport, sommaridrottsgrenarna är lika populära. Mina båda intervjuoffer medger att de inte har skidat särskilt mycket. Jag skidade i folkskolan, säger Kaustinen, och en gång har jag hoppat i skidbacken och då var jag rysligt rädd. Men idrottat har de, Kaustinen var en löpare medan Skott var en stötare. Jag har nog skidat, säger Skott, men jag skidar sakta. Däremot blev jag distriktsmästare i kulstötning på Sandvikens idrottsplan i Vasa 1947. Erik Kaustinen blev andra i löpning 1500 m i distriktsmästerskapen i Jakobstad. Boström hette han som vann. Han stupade i kriget, berättar Kaustinen. Han beskriver också hur det gick till, när han började löpa. Det hörde till hans uppgifter att om kvällarna föra hästarna till hagen, som låg ett par kilometer från hemmet. Han sprang alltid hela vägen hem. En gång upptäcktes han av två idrottsentusiaster, som föreslog att han skulle vara med i tävlingar. Han var en talang, sade de. Erik Kaustinen anmälde sig till en tävling i Koskeby. På väg dit mötte han plåtslagaren Alfred Bergström, som sade: Du får nog pris i dag, för de har flera priser än vanligt. När vi skulle spurta mot slutet, skrek några pojkar vid vägkanten till mig, att jag skulle springa om, men Gunnar Jussil kunde nog ingen springa om, han var bäst. Detta hände i slutet av 1930-talet.

Erik Kaustinens och Hugo Skotts idrottsintresse är mycket stort. Det visar bland annat den tjocka urklippsbok som Kaustinen har med sig. I den har han samlat allt som skrivits i pressen om olika idrottsevenemang i Vörå med omnejd. Hugo Skott avslutar intervjun med att berätta att han ofta var speaker under tävlingarna. En gång kom den legendariska sportredaktören Enzio Sewón fram till honom och sade: Nog är du en jävel att prata, det är första gången jag inte har hunnit med!

Tatiana Sundgren


Fotbollssystrarna Nora och Nicolina

Nora (22) och Nicolina (16) Jåfs är två systrar som sparkar fotboll i FC Sport, men som båda har börjat sin bana i Vörå IF:s juniorlag och sedan gått vidare till Norrvalla FF:s lag. I yngre år spelade de både i flicklag och med pojkar. Båda har också skidat, friidrottat, åkt slalom; med andra ord provat på flera av de möjligheter som Vörå IF erbjuder. Storebror Kristoffer backhoppade och tog sig till landslaget i Sverige. Nora har också spelat i Sverige några säsonger.

  • Nivån är helt enkelt högre inom damfotbollen i Sverige, förklarar Nora, men vi är på gång i Finland också visar inte minst förra sommarens EM spel.

Damfotbollen kommer lätt i skymundan för herrfotbollen, men i takt med att damerna också börjar ta internationella segrar sker en långsam förändring i mediernas bevakning av damfotbollsmatcher.

  • Men visst harmar det ibland då finska damlandslaget i fotboll inte får en minut av sportutsändningen fast vi gjort bra ifrån oss, konstaterar flickorna. Istället har man långa inslag om boboll eller riktigt udda grenar som att bära sin fru i ett kärr osv.

Mångsidig träning

Fotbollsspelaren ska vara mångsidig; snabb, uthållig, stark och skicklig. Dethär gör att träningarna är många och mångsidiga. Flickorna tränar 5 gånger i veckan med laget, främst bollteknik och styrketräning. Därtill kommer ännu löpträningen som oftast sker på egen hand. Nicolina som nu går i Vörå idrottsgymnasium på fotbollslinjen får en hel del av sin träning på skoltid och är mycket nöjd med lärarnas tolerans för idrottselevernas speciella behov av träningstid och många läger. Nora tvekar just nu över sina fortsatta studier. Kanske är det idrottslärare hon ska bli. Hon ska just börja undersöka olika alternativ i både Finland och Sverige. Det är ju viktigt att det på studieorten också finns ett damfotbollslag av rang. Just nu känner Nora att hon behöver vila upp sig lite efter ett tungt år i Sverige och mitt i säsongen flytt till Finland. Nicolina hoppas på mycket speltid i juniorlandslaget och tycker det ska bli spännande att se hur hon klarar sig mot betydligt äldre motspelare.Tidiga mornar och sena kvällar

I april startar FM serien igen och då är det varannan vecka match på bortaplan, vilket oftast betyder i huvudstadsregionen där de flesta damfotbollslagen finns. Då blir det tidiga mornar, bussresor och sena hemkomster. Båda flickorna tycker att bussresorna blir tråkiga i längden, men man har ju tid att umgås med lagkamraterna då. Inom laget ordnas också träffar utan träningar, bara för att stärka lagandan och det tycker både Nora och Nicolina är viktigt. Fotboll är en lagsport!

Vörå är en ort som erbjuder goda träningsmöjligheter för idrottare. Både Nora och Nicolina ser fram emot konstgräsplanen vid Norrvalla. Adidashallen är bra vintertid och sedan finns det många planer sommartid så att alla lag kan ha träningar flera gånger i veckan. Så väl ställt är det inte överallt.

Men hur upplever lillasyster det att gå i storasysters spår?

Flickorna skrattar:

  • Det är roligt då vi kan träna ihop och sporra varann.
  • Och jag kanske slipper lite lindrigare fram då jag kan fråga Nora, som alltid fått pröva sig fram på egen hand, säger Nicolina och ger sin storasyster en tacksam blick.

Inte helt på egen hand har Nora heller behövt ta sig fram – mamma och pappa har alltid funnits till hands och sporrat sina flickor.

Britt-Marie Norrgård


David Söderberg – släggkastare i världsklass

Det är inte varje dag man träffar på en OS-deltagare i våra trakter. Utan att överdriva känns det som en speciell upplevelse att sitta öga mot öga med en ung man som rest världen runt och uppträtt på den allra största av arenorna – OS-arenan i Aten. Och han är ändå som vilken ung man som helst, studerar marknadsföring i Vasa yrkeshögskola och har studielägenhet på Brändö, men är ändå vöråbo i själ och hjärta.Och det var i Vörå som det hela började. David drogs som många andra vöråbarn med i Vörå IF:s juniorverksamhet med träningar och knattetävlingar. I veckoschemat fanns skidåkning, fotboll, handboll, orientering, volleyboll och friidrott. Allt kunde man pröva på i hemknutarna. Ända till tolvårsåldern var det terrängskidning som gällde, men vid tioårsåldern kom intresset för kastgrenar då han fick pröva på i Vörå IF:s friidrottsskola vid sportplanen.

  • Då jag var 14 år tog jag kontakt med Guy Kullman och frågade om han kunde ge mig lite tips hur jag ska kasta, berättar David och poängterar hur viktigt det är att den som är intresserad av någon gren själv vågar gå fram och be om hjälp och handledning. De flesta hjälper gärna till då de ser att det rätta intresset finns.

Skidning och släggkastning – två skilda världar

Det var nu David insåg att han inte kan fortsätta med både skidning och släggkastning på toppnivå, utan måste välja. Grenarna fordrar helt olika träning. Terrängskidaren ska träna uthållighet, släggkastarens träning går ut på styrketräning och kastträning.

  • Det är egentligen helt skilda världar, säger David och förklarar att för släggkastaren är muskelmassan viktig, medan längdskidåkaren ska vara lätt och uthållig. Men det oaktat så hoppas David att ungdomar är mångsidiga så länge som möjligt. Kroppen utvecklas ända till 21 års åldern. Allroundträningen ger en grundkondition som behövs i vilken gren som än blir huvudgrenen i framtiden.

I fyra år var det Guy som gjorde upp träningsplanerna och visade tekniken åt David. Sedan tog Tommy Södergård över ett år och efter att David tränat på egen hand i två år blev han invald i Urheiluliittos Super Nuoret grupp och fick en tränare, Arto Rinta-aho från Töysä på hösten 2000. Och det samarbetet fortsätter än idag. Och har lett till framgångar.

Träningen ändrade karaktär till mer fokusering just på släggkastning. Styrkan fanns. Nu koncentrerade man sig på träning, som ska få släggan att flyga maximalt. Det innebär satsningar på teknik, snabbhet, styrka och att kasta, kasta, kasta.

  • Visst kan träningarna bli enformiga ibland, men i min ålder behöver inte träningarna mera vara roliga – det roliga är att se resultaten, säger David som tränar 4-5 gånger per vecka c. 4 timmar per gång.

Kast och styrketräning

Botniahallen är det stället som erbjuder möjligheter till kastträningar i nejden vintertid. Där kastar David mot en presenning samtidigt som andra friidrottare tränar på banorna. Men tyvärr stänger hallen tidigt och är ofta stängd under veckoslut pga. mässor av olika slag. Många träningar hålls också i Kuortane, eftersom tränaren är från Töysä. Styrketräningen sker på Sports gym, där finns den rätta apparaturen för idrottare.

  • Ett riktigt gym för idrottare efterlyser jag faktiskt i Vörå, säger David då han berättar att han sommartid också har goda möjligheter att öva kast utomhus i Vörå. Men styrketräningen måste han sköta i Vasa, vilket är lite harmligt. Vörå har ju ändå flera idrottsutbildningar och aktiva idrottare så man tycker att riktigt gym skulle vara självklart.

Läger och resorStudier och idrott är inte alltid lätt att kombinera. David är mycket glad över att Idrottsakademien kommit igång i Vasa, det har underlättat hans studieplanering en hel del.

  • Det är inte lätt att kombinera studier och flera månaders läger och tävlingsresor; under 2005 hade jag c. 120 resdagar, berättar David.

Men resorna är föga glamorösa. Så som många businessmen bara ser flygplatsen, hotellet och fabriken, ser idrottarna nästan bara flygplatsen, hotellet och sportplanen på de ställen de besöker. Men träningslägren utomlands är viktiga. Muskulaturen behöver värmen. I januari var David i Sydafrika och i mars i USA. Nu på våren blir det Portugal eller Sydafrika igen.

  • Men idrotten skapar kontakter i olika kulturer, man blir motiverad att lära sig språk, också finska har jag lärt mig tack vare idrotten, skrattar David. Fast det är inte ett så användbart språk ute i vida världen.

Närmast i tävlingsplanerna står Friidrotts EM i Göteborg sommaren 2006. Och så finns förstås redan OS i Peking 2008 i tankarna.

  • Visst gav OS i Aten mersmak! Ett OS är en otrolig organisation. TV-tittaren tänker bara på arenorna där idrottarna kommer in, men då är man redan lugn och nöjd över att äntligen få komma igång med det man kommit dit för, berättar David. Mera pirrigt är det nog ruljangsen före, att komma i tid till de olika uppropen, hitta rätt buss, sitta i samma rum som alla medtävlare och samla sig osv.

Den 26 åriga David har all anledning att se framtiden an med tillförsikt. Släggkastarnas framgångsrikaste ålder infaller i 30-40 års åldern. Stortävling i Vörå?

Ibland får David höra varför han inte tävlar oftare på hemmaplan.

  • Det skulle jag så gärna göra, men ett deltagande på t.ex. distriktsnivå ger inga poäng. Jag skulle gärna se att Vörå skulle ordna en riktig stortävling per säsong för t.ex. kastare och hoppare. Många av världseliten med mig skulle säkert gärna delta och locka stor publik.

David förundrar sig också över att kommunen inte desto mer är intresserad av att sina idrottare som reklampelare:

  • Vi kör land och riken kring, levande reklampelare för vår kommun och våra sponsorer. Inte ens på kommunens hemsida nämns vi vars namn är välkända på alla idrottsarenor.

Däremot är Vörå IF bra på att stöda sina idrottare både som juniorer, talanger och sådana som redan nått toppen.

Föreningssamarbetet IF VOM i de äldre juniorklasserna och seniorklasserna tycker David är lyckat, det är viktigt att ungdomar som inte valt en lagsport också har vänner att utöva sin sport tillsammans med. På så sätt hålls intresset vid liv och man tävlar inte alltid mot varandra utan tränar också tillsammans.

  • Men moderföreningarnas insatser på de yngsta juniorernas nivå är ovärderlig! Liksom eldsjälarnas, som ställer upp som tränare och coacher och oförtröttligt sporrar barnen och ungdomarna att fortsätta och utvecklas.

Friman, Markén, Eriksson, Hjort med flera är eldsjälarna som gjort barnet och tonåringen David till den idrottare han är idag, en idrottare av världsklass, som inte glömt sitt Vörå.

Britt-Marie Norrgård


Familjens intresse har lett till landslagsuppdrag

Syskonen Pernilla och Staffan Tunis är skidorienterare på landslagsnivå. Tjugoåriga Pernilla, som idag studerar matematik i Jyväskylä, är med i Finlands B-landslagsgrupp och storebror Staffan, som studerar vid Tammerfors tekniska universitet är med i A-landslaget.Båda två har sedan små följt med på orienteringstävlingar och också deltagit i andra sporter ss. terrängskidning, friidrott och Staffan till och med i backhoppning. Hela familjen, mamma Berit och pappa Bengt samt lillebror Rasmus deltar också i orienteringstävlingar.

  • Ännu i förrfjol skidade jag aktivt, berättar Pernilla, men det blev dags att välja huvudgren och det blev skidorientering där hon får kombinera sina två favoritsporter, skidning och orientering.

Träningen för en skidorienterare är till stor del lik längdskidåkarnas, men så tillkommer kartteknikträningar. Det är sällan man kan öva skidorientering, för banorna med alla spår är helt enkelt för tidskrävande att ställa igång, så man får lära sig vid tävlingssituationerna.

Världscupen och FM tävlingar

Båda syskonen är glada över att ha vuxit upp i Vörå, en ort där man kan pröva på de flesta sporter. Pernilla minns sin första skidtävling i skidcentrum:

  • Jag kände att jag ville vara med och hade anmält mig, men sedan vågade jag ändå inte på grund av den "stora" nerförs backen i slutet av 1 km spåret, skrattar Pernilla som idag tar sig fram i terräng som terräng på olika håll i Finland och Europa.

Närmast i planerna ligger FM tävlingarna i skidorientering i Ylivieska och Luumäki i mars. För Staffan börjar Världscupen i mitten av januari i Vuokatti och efter fem deltävlingar i Finland förflyttar man sig till Lettland och EM avgörs i Ryssland i slutet av februari.

Tävlingsresor + läger gör att det inte alltid lätt att kombinera en aktiv idrottskarriär med studier, men det går, försäkrar båda.

  • Det viktigaste är ju att man klarar tenterna, säger Staffan och räknar att han under fjolåret hade c. 40 lägerdygn. Men visst måste man ta det lite långsammare än andra, t.ex. i december var jag inte ens en full vecka på plats i skolan. Januari och februari blir i samma stil, men de övriga månaderna är sedan mer normala med träningar på egen hand.

Olika terränger i olika länderSkidorienteringen är ingen stor publiksport. Med andra ord kan man inte försörja sig på den och samla pengar till senare i livet, vet både Pernilla och Staffan och därför studerar de målmedvetet för ett yrke. Tävlingsresorna ger dock många nyttiga erfarenheter och en orienterare hinner också se något av landets terräng förutom hotell och flygplats. Ibland blir det tid över för någon utflykt också, Pernilla hade möjlighet att under en mellandag under junior VM i Schweiz få åka upp i alperna och uppleva något helt annat än platta Österbotten.

Båda har dock träningssällskap på studieorten om de vill ha sällskap, men inte är det samma som under tiden i Vörå idrottsgymnasium, konstaterar de och minns med glädje sin gymnasietid. Staffan samarbetar ännu med Rolle Willför kring träningen.

  • Vörå är nog det bästa stället man kan bo på i Österbotten om man är idrottsintresserad!

Vörå IF ordnar nybörjarskolning i orientering och för att få kamrater och motstånd inom samma sport har man sedan samarbete med IF Femman, en förening med många aktiva orienterare. Pernilla och Staffan vill gärna önska lycka till åt alla som deltar i NM i Vörå och ber dem njuta av Vörås terräng – den som de själva känner så väl!

Britt-Marie Norrgård


Jim Härtull hoppar stortävling på hemmaplan

 De nordiska mästerskapen är ett av vinterns stora mål för Jim Härtull.

VÖRÅ Det är mäktigt att få hoppa på hemmaplan i så stora tävlingar som Nordiska mästerskap. Det här säger Jim Härtull som tävlar i nordiska kombination. Han är Vöråpojke men bor numera i Kuopio. Jag träffade honom för en intervju under Trettondagshelgen då han var hemma i Rökiö för att representera Vörå i landskapsstafetten.

Trots flyttningen till Kuopio är det Vörå IF som gäller.

  • Jag kommer inte att byta förening, säger han.

Jim Härtull var inte mer än fyra år gammal då han började skida. Då han var nio år klev han första gången upp i hoppbacken i Vörå. Nu är det nordisk kombination han satsar på.

Han är 15 år gammal och går sedan i höstas i Linnanpello högstadium i Kuopio där han bor med sin pappa Gunder Härtull.

  • Det är lättare för träningen att bo i Kuopio. Här har jag 28, 64, 90 och 120 meters backar att välja på. Den här vintern har jag hoppat mest i nittiometersbacken, berättar Jim Härtull, som i tävlingen innan gjorde sitt livs längsta hopp på 91,5 meter.

Ett viktigt steg framåt tog han i fjol när han blev uttagen till Finlands skidförbunds träningsgrupp för unga förmågor.

Han ingår i en grupp som består av Lauri Asikainen från Kuusamon Erä-Veikot, Olli Muotka från Ounasvaaran Hiihtoseura, Ville Tuppurainen från Jyväskylän Hiihtoseura, Eetu Vähäsöyrinki från Sotkamon Jymy och Anssi Ylipulli från Ounasvaaran Hiiihtoseura. Tränaren för gruppen är Kimmo Savolainen.

Dessutom tränas Jim Härtull av sin far.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut?

  • På hösten tränar jag mellan 10 och 15 timmar i veckan. Nu under säsongen blir det tio timmar.

Han tävlar i klassen under 16 år men i de stora tävlingarna som till exempel de nordiska mästerskapen tävlar han under 18 år, som är en klass där han kommer att vara kvar i tre år.

Ett av hans mål den här säsongen har varit att kvalificera sig till junior VM i Kranj i Slovenien. I den första uttagningstävlingen som hölls i Kuopio på nyårsaftonen blev han andra. Tyvärr spolierade sjukdom hans chanser i den sista deltävlingen som hölls i Lahtis. Han fick feber och tvingades avbryta skidtävlingen.

  • Det skulle ha varit roligt att få fara till Slovenien och hoppa i 105-metersbacken. Jag skulle inte ha haft någon chans där men det skulle ha varit roligt att få fara ut i världen. Mitt mål är att försöka komma med i B-världscupen. Vad jag har förstått skall förbundet skicka ut oss för att vi skall få erfarenhet.

Men nu närmast är siktet inställt på de nordiska mästerskapen som arrangeras den 3-5 februari i Vörå. Efter det siktar han på sprint-FM som arrangeras i Ruka.

Han går ut högstadiet i höst och räknar med att fortsätta sin utbildning i Kuopio.

- Det finns en yrkesutbildning på institunivå där de studerande tränar tillsammans med elever i gymnasiet i Kuopio. Den hoppas jag komma in på, säger han.

MARITA BAGGE


Den idrottande familjen Storlund

Anna, Lotta och Jenny Storlund mottog nyss Vörå kommuns idrottsstipendier 2005 tillsammans med David Söderberg, Jim Härtull och Elin Backman. Själva idrottspriset delades av syskonen Pernilla och Staffan Tunis, som redan nått internationell nivå. Aldrig har så många kandidater samma år varit kvalificerade för det egentliga idrottspriset. Heja Vörå!

Det är också unikt att tre stipendiater kommer från samma familj. Dem skall vi ta oss en närmare titt på!

Det står ett hus med torn på Rejpelt slätten i södra Vörå. Där bor familjen Storlund. Tornet kom till när familjen blev större och barnen behövde egna rum. Det första man möter på trappan är en stor stapel av skidor, som vittnar om hela familjens skidintresse.

Familjen består av mamma Marina, pappa Hans-Erik, Anna 21, Lotta 19, Jenny 17, Emil 14 och Fanny 11 år. Idrotten är allas gemensamma intresse. Fritidsproblem finns alltså inte! I synnerhet som nästan alla barnen tävlar på elitnivå. När intervjun skall ske, blir jag upplockad på kvällen efter en cup-tävling i skidcentrum. Det var enda möjligheten att träffa alla på en gång den veckan.

Eftersom ungdomarna tävlar i olika åldersklasser, händer det att deras tävlingar går på olika orter samtidigt. Det gäller att pussla ihop olika skjutsar. Ibland måste vänner anlitas för att det hela skall gå ihop. Mamma Marina har blivit expert på att packa kylkassar med vägkost. Pappa Hasse är vallare och tränare. Det blir så många skidpar att valla att han inte alltid ids eller orkar valla sina egna skidor.

Hans-Erik Storlund skidade en hel del långlopp förr och Marina friidrottade en del som ung. Som gifta fortsatte de att motionslänka tillsammans och Anna började hänga med redan som 6-7 åring. De andra följde hennes exempel vartefter de växte upp.

Och på den vägen är det! Fast numera cyklar Hasse med sina barn när de tränar.

Anna började friidrotta och skida tidigt och tävlade redan i lågstadiet, eftersom hon var duktig. Efter att i många år ha tävlat i skidlöpning på vintern och medeldistans på sommaren satsar Anna nu stenhårt på 800 meter för att se hur långt hon kan nå. Skidlöpning sysslar hon med mest som träning numera. Just nu studerar hon dessutom vid Hanken i Vasa till ekon. mag. Där studerar också hennes fästman Johan Nordmyr – också han löpare.

Anna tränar sex dagar i veckan och det blir 6-10 träningspass per vecka med löpning eller styrketräning allt från en halv till två timmar. Dessutom utarbetar hon tillsammans med Johan träningsprogram för unga adepter. Det tycker hon är intressant och roligt. Hon och Johan drar också en kurs i MI:s regi för äldre som vill komma i form.

Närmast på programmet står träningsläger på idrottsinstitutet i Vierumäki med juniorlandslagstruppen. Sedan blir det två läger utomlands.

Av IF VOM:s 52 FM medaljer åren 1992-2005 har Anna bidragit med 15. Som sin bästa prestation rankar hon silver på 800 meter i NM år 2004. I fjol duggade medaljerna tätare än vanligt: Guld på 800 m och brons på 400 m i inomhus FM samt silver på 800 m och brons på 1500 m i 23-åringarnas FM. Dessutom en fjärdeplats i FM i terränglöpning och i 4x800 m damer en femte plats i FM. I laget sprang också systrarna Lotta och Jenny Storlund samt Elin Backman - den enda utanför familjen. En mycket bra placering med tanke på att alla är tonåringar utom Anna.

På frågan om hon har idoler svarar hon lite undvikande. I stället beskriver hon hur besviken hon har blivit över dopade finska och utländska idrottare. Finnkampen tycker hon är en av de roligaste tävlingarna.

Lotta började med cup tävlingar när hon var fem år. Hon blev student för ett år sedan, men har nu ett mellanår från studier för att träna och se hur långt det räcker. Hon har haft problem med muskler i baklåret de senaste två åren. Nu har felet hittats i ryggen och efter LPG-behandlingar, massage och ultraljudsbehandlingar är hon nu bra och kan träna igen. Hon satsar på 400, 800 och 1500 meter löpning. Hon har tävlat i stafett och terränglöpning bl.a. Lidingöloppet. Lotta har bidragit med 6 av IF VOM:s FM medaljer. Hittills har hon skidtävlat ganska mycket, men också hon tänker nu satsa mera på löpning.

Roligaste tävlingen var Nuorten Eliittikisat före VM 2005 i Helsingfors på stadion. Där var också Jenny med. Hon har också varit med i Finlandia Junior Games på Djurgården, där de kunde träffa idrottsstjärnor.

Lotta har en studieplats till Arcada i Helsingfors för att studera ergoterapi och kanske öppna eget en dag.

Jenny, 17 år, studerar som bäst andra året på idrottsgymnasiet i Vörå precis som de äldre systrarna gjort. Hennes grenar är skidlöpning på vintern och 400, 800 och 1500 meter löpning på sommaren. Tyngdpunkten ligger än så länge på skidlöpningen. Jenny har hittills bidragit med en FM medalj till IF VOM:s medaljskörd. Mera lär det bli med åren, om hon följer systrarnas exempel. I fjol blev hon fjärde i 17-åringarnas FM på 10 km klassiskt. Hon har tre guld från FSSM i fjol. I februari kommer hon att delta i nordiska juniormästerskapen som går i Vörå.

Hennes idol är Virpi Kuitunen, som liksom Jenny är bättre på den klassiska stilen.

Framtidsplanerna är att syssla med barn, eventuellt handikappade. Hon var med som ledare på ett DUV-läger på Norrvalla och tyckte om det. Hon tänker söka till barnträdgårdslärarinstitutet i Jakobstad.

Också de yngsta syskonen är ivriga idrottare.

Emil går på åttan i högstadiet. Han är den fnittriga spjuvern i familjen enligt systrarna. Han sysslar också med skidning och friidrott. Han är en riktig allätare: 800 och 2000 meter, 3-steg, höjd, längd, spjut och stav. Hans största framgångar hittills är att han kvalade in till FM på 2000 meter år 2005 och att han blev tredje i SFIM på 800 meter.

Hans idoler är lika många som hans grenar: Stefan Holm, Tero Pitkämäki, Haile Gebreselassie, Bekele o.s.v. Emil tänker bli gymnastik lärare och OS-medaljör. Vid det sista fnittrar han förtjust.

Yngst är Fanny, 11 år. Hon går ännu i lågstadiet, men har ändå redan nått vissa framgångar. Hon sysslar med löpning, skidning - och gång! Hon var också med i Finlandia Junior Games i somras där hon var femte i gång. Hon har också klarat sig bra i Lidingöloppet.

I framtiden vill hon bli veterinär.

Alla uppger att de trivs bäst med att läsa och ta det lugnt hemma när de eventuellt har lite fritid.

I alla barnens rum finns redan överfulla prisskåp. Anna vet inte mer exakt hur många pris hon har, men ca 1000 lär det vara. Det lär nog bli ännu fler pokaler i tornhuset vad det lider.

Dessutom tycks idrottsframgång ofta hänga ihop med skolframgång. Alla syskonen är mycket duktiga i skolan. Det kan undertecknad intyga, som haft de flesta av dem som elever. Idrotten tar tid, men lär en samtidigt att kämpa på lång sikt för att nå ett mål - trots tillfälliga motgångar.

Förhoppningsvis får vi uppleva många framgångar ännu för syskonen Storlund!

Margareta Ehrman


Ulla-Maj Wideroos

  • andra finansminister i republiken Finland och de här spelens beskyddare har sina rötter i Vörå och sina största framgångar i idrott har hon haft som representant för Vörå IF.

De snabba sträckorna 60 och 100 m i löpning var främst Ulla-Majs intresse och hon var en viktig länk i Vörå IF:s staffettlag, som hade framgångar på distriktsnivå.

  • Men höjdpunkten för året var nog stafettkarnevalen, avslöjar Ulla-Maj och man ser hur ögonen glittrar till vid minnet och jag misstänker att det finns en hel del "spring i benen" kvar hos Ulla-Maj trots att hon inte idag hinner vara aktiv idrottare.

Däremot är hon en ivrig bänkidrottare. Hon går gärna på matcher och tävlingar i olika sporter och på olika nivåer. Hon var också ordförande för FSS (Finlandssvenska skidförbundet) i fyra år så vintersporterna är på inget sätt främmande.

  • Visst har också jag stakat fram i Vöråspåren, framförallt under skoltiden. På min tid hade man ännu en hel del idrott i skolan och som jag minns det på allas villkor, säger Ulla-Maj och konstaterar att idrotten idag har hård konkurrens om ungdomarna och inte alltid en rättvis sådan.

Lära för livet

Idag måste man våga ta steget att vara annorlunda om man vill vara idrottare. Den som söker sig aktivt ut, bort från datorns och televisionens försoffande inverkan, känner sig lätt ensam och annorlunda. Så idrottsföreningarnas uppgift som skapare av gemenskap och den som ser till att den idrottsintresserade inte blir ensam och utelämnad är mycket viktig idag! Likaså är det mycket viktigt att det finns förebilder och skapas förutsättningar för att unga ska kunna kombinera studier och en aktiv idrottskarriär.

  • Vörå idrottsgymnasium är ett mycket bra exempel. Idrottsakademien i Vasa är på god väg att bli ett bra alternativ för idrottande ungdomar som studerar vidare i yrkeshögskolor, högskolor och universitet, för idrottskarriären är en del av ens liv, utbildningen behövs senare.

Men idrotten lär också för livet! Ulla-Maj har sett många exempel på unga, aktiva idrottare som också lärt sig annat på köpet. De rör sig vant på olika tillställningar, ställer sig upp och håller tal.

  • De är så fina ambassadörer för sina orter, för sitt land! utbrister Ulla-Maj spontant.

Framtiden är en utmaning för alla föreningar.

Allt färre människor kommer att satsa av sin tid på frivilligt arbete. Det blir krav på större och bättre anläggningar hela tiden.

  • På min tid räckte det bra med ett skidspår i skogen, men idag ska det åtminstone vara upplyst, säger Ulla-Maj.

Därtill ska både anläggningar och tränare ha en viss nivå för att idrotten ska vara intressant. Anläggningen ska vara lätt att nå, idrotten ska vara lätt att utöva, all service ska finnas inom nära räckhåll. Förutom att det är viktigt att det finns bra träningsmöjligheter är det viktigt att det finns möjligheter till avancemang och passligt motstånd så att det sporrar att försöka ännu lite till. Vörå är känt i idrottsvärlden idag. Här finns ideellt engagemang som gör att man kan genomföra tävlingar som dessa NM-tävlingar på ett förtjänstfullt sätt. Men publiken måste också ta sitt ansvar! Ingen publik = inga inkomster för arrangörerna! Och då falnar snart intresset hos de frivilliga krafterna; de satsar ju sitt kunnande och sin tid för att föreningen ska få inkomster och kunna utvecklas.

  • Och tänk så roligt det är att vara publik tillsammans med många andra, utbrister Ulla-Maj som minns Vöråspelens storhetstid med folk från när och fjärran. Alla ut och sporra våra framtida stjärnor!

Innan Ulla-Maj Wideroos skyndar vidare bland sina många uppdrag avslöjar hon ännu:

  • Oberoende i vilket ministermöte eller vilken palaver jag sitter och till exempel "vår egen" släggkastare David Söderberg kommer på tal så nog rätar jag på ryggen och får ett väldigt behov av att framhålla att jag nog också kommer från Vörå, skrattar Ulla-Maj. Och det gäller nog hela Österbotten – för ute i världen är nog Ulla-Maj en riktig österbottning och rötterna är i Vörå

Britt-Marie Norrgård


 

Vörå Idrottsförening r.f

SENIOR-FM I STORSLALOM 6-7 APRIL 2006

- EN UTMANING FÖR SLALOMSEKTIONEN

Utförsåkningen inom Vörå Idrottsförening har på senare år vuxit mycket och i dagens lägen räknar föreningen över 50 licensåkare. Föreningens aktivitet och synlighet på nationella tävlingar har gjort att VIF idag är en känd och stor förening inom utförsåkningen och därmed också en föreningen som förväntas ta på sig arrangörsskap av nationella tävlingar.

Slalomsektionen kommer att anordna finska seniormästerskapen i storslalom 6-7 april 2006. Tävlingen är både för damer och herrar, seniorer, 20 och 17 års klasserna. Tävlingsplatsen är Pyhätunturi i Pelkosenniemi, Lappland.

I tävlingen, som är en 2 dagars internationell FIS-tävling deltar hela den inhemska eliten, alla lovande juniorer och nationslag från Sverige, Norge och ev. andra närliggande länder. Om lyckan står våra framgångsrika åkare bi i OS i Italien kan vi försiktigt räkna med att finska OS-medaljörer kan delta i vår tävling!

Tävlingsplatsens placering är av naturliga skäl inte i Vörå, då vårt lokala "fjäll" i Vörå, inte är tillräckligt högt för en seniortävling, (inte ens en ombyggnad eller utvidgning kan ändra på den saken). Valet av Pyhätunturi kommer sig av att det inte finns så många, tävlingsgodkända storslalombackar i landet, och då specialslalomtävlingarna avgörs dagarna efter vår tävling i grannanläggningen i Ruka har skidförbundet valt att lägga tävlingsplatserna så nära varandra som möjligt.

För slalomsektionen innebär tävlingsarrangemangen mycket planering och skolning på förhand, utan att våra funktionärer har möjlighet att träna sina uppgifter i den verkliga tävlingsmiljön. En busslast med funktionärer skall sedan transporteras till Pyhä i för några dagar i april för att där bygga upp tävlingsbanorna och tävlingstekniken, genomföra 2 dagars FIS-tävlingen och sedan packa ihop och återvända till Vörå. Planeringen inleddes genast på sommaren 2005 då mästerskapen beviljades åt föreningen, och skolningarna påbörjades då snön kom i början av vintern.

Fördelen med att arrangera en större tävling i ett större skidcentrum är att personalen på platsen är vana vid stora tävlingar och kan reservera behövliga resurser ss. pistmaskiner, snöskotrar, tävlings- och träningsbackar, mötesutrymmen, kansliutrymmen, ljudanläggning och övrig teknik som behövs. Tävlingsarrangören kan därför koncentrera sig på att ordna tävlingen, medan det övriga sköts professionellt i bakgrunden.

Tävlingsorganisationen i en FIS-tävling i utförsåkning består av ca 10 portdomare, bangrupp ca 10 skidåkande "servicepersoner" som röjer snövallar, rättar till portar och grovjobbar med tävlingspisten, sjukvårdspersonal, kansli och tidtagningspersonal ca 15 personer samt tävlingsjuryn bestående av en teknisk delegat (TD) utsänd av internationella skidförbundet FIS, tävlingsledaren och tävlingsdomaren. VIF ställer upp med så många funktionärer som krävs, men då det gäller den mycket komplicerade tidtagningstekniken hyr vi in klockor och tidtagningspersonal från andra föreningar.

Proportionerna framgår eventuellt av följande fakta; tävlingsbacken "Polarrinne" är ca 1 km lång med en fallhöjd på 266 m, en sträcka som avverkas på mindre än en minut. Portantalet är ca 40 vilket innebär att det behövs över 200 slalomkäppar för arrangemangen och närmare 2 km skyddsnät som skall spännas upp av vårt talkofolk. Under tävlingsdagarna utför deltagarna ca 600 tävlingsåk.

Kom gärna till Lappland och ta del av våra tävlingar i strålande vårväder!


BotniaVasan-Pohjanmaan VasaHiihto

designar Theresa Norrgård

BotniaVasan-Pohjanmaan VasaHiihto Skidfest för alla i Bygden

Det händer imponerande mycket på skidfronten här i bygden detta år. Nu är det allra först Nordiska mästerskapen för juniorer och följande veckoslut den 12 februari kl 09.30 går startskottet för BotniaVasan-Pohjanmaan VasaHiihto och senare står Vörå IF värd för Finska mästerskapen i Storslalom.

BotniaVasan-Pohjanmaan VasaHiihto kan sägas vara arvtagare till Botnialoppet som åktes senast 1988. Initiativet till detta nya lopp togs senaste vinter under Vasaloppet då vasalopps-ledningen fick frågan om de kunde tänka sig att vara med som samarbetspartner i ett långslopp i Moras vänort Vörå. Svaret var positivt och med det i bagaget hem sattes hela processen i gång. Norrvalla Sport som brukar ordna Vasaloppsresor inbjöd Vörå IF och Oravais IF till samarbete och nu står allt klart att ta emot över 500 deltagare.

Loppets namn visar på hemvisten Österbotten och kopplingen till Vasaloppet. Vi känner oss hedrade över att som fjärde land i världen har fått rätten att använda Vasan i namnet.

Bildkonstnär Theresa Norrgård har designat loppets logo – en skidåkare i en krans av havtorn.

Loppet kommer att starta på åkern söder om Rökiövägen och gör sedan en sväng via Skidcentrum och därefter till Norrvalla och vidare till Fornhuset vid Vitmossen, sedan följer Kuckus och Kimo, där spurtpris kommer att delas ut. Följande anhalt är Komossa och högsta punkten på banan - Hoppamäki 71 m ö. h. Därefter över isen till Röukas och så längs skogsbilvägen till Kalapää och sedan över Vörsmossen till målet vid Norrvalla. Vid målet kommer segraren i herrklassen att bekransas av kranskullan Linda Bäck och damklassens segrarinna får sin krans av David Söderberg.

Vi starten kommer Gymnastikföreningen Balans att sköta om uppvärmningen och Oravais Regemente kommer att skjuta starskottet kl. 09.30. Vid en del av saftstationer kommer musikanter att stå för underhållningen.

Vid målet vid Norrvalla kommer en hel del trevligt att ordnas för både åkare och publik. Norrvallas restaurang ser säkert till att ingen behöver stå hemma och laga mat denna dag och det kommer även att saluföras souvenirer, t-skjortor och skidtillbehör.

Vi hälsar åkare välkomna till ett som vi hoppas fint skidlopp och vi uppmanar alla trevliga människor att söka sig ut och heja på alla kämpar och på så sätt bidra till att göra BotniaVasan till en angelägenhet för hela bygden.

Ledningsgruppen


Muminskidskolan för blivande stjärnor

Det har blivit tradition att Vörå IF ordnar Muminskidskola enligt Suomen Latus principer. Ledarna är utbildade Muminskidskollärare

Muminskidskolan har utvecklats för att barn ska lära sig att det är ROLIGT att skida, skidning är inte bara att tävla.

Alla som deltar får ett Muminpass där man erhåller en stämpel varje gång. Barnen är 5-8 år och indelade i grupper. De yngsta grupperna övar skidning utan stavar för att få balans. Sedan lär man sig att hålla rätt i stavarna, spelar Muminbingo och övar sig att ta sig uppför backen och nerför backen. Nästa gång är det kanske dags att plocka mjukisdjur på vägen nerför backen, för att lära sig svikta i knäna.

De äldre muminskidarna skidar i skogen, börjar så smått lära sig att skida med skate-teknik och skidar på skidcrossbanor, som är fartfyllt och intressant. Olika hinder i spåret gör att man måste hålla balansen, behärska sina skidor och kunna svikta ordentligt. Över och under, sidlänges och baklänges…

Britt-Marie Norrgård


 



 
  Vörå IF | Skidning | Backhoppning | Fotboll | Orientering | Slalom | Friidrott